bullpuma.pages.dev






Hur påverkar hämmande synapspotentialer nervcellen


En så kallad pyramidcell inom storhjärnans bark. Mitt inom bilden syns nervcellskroppen, vilket innehåller cellkärnan. Cellkroppens utåtledande utskott, axonen (A), leder ut nervimpulser (aktionspotentialer), vilket är kapabel transporteras långväga mot andra hjärnområden.

dem övriga utskotten är dendriter, vilket tar emot kemiska signaler ifrån andra nervceller via synapser samt förmedlar dem vidare mot cellkroppen tillsammans med hjälp från svagare elektriska signaler (graderade potentialer).
    Det ljusmikroskopiska snittet är färgat tillsammans så kallad Golgifärgning.

tillsammans med denna teknik kunde man för första gången titta nervceller inom mikroskop. Paradoxalt nog beror detta delvis på för att metoden är ineffektiv. Den färgar bara in en fåtal nervceller. dock när enstaka fängelse färgas, färgas läka cellen tillsammans med sina utskott. angående samtliga nervcellerna ägde färgats, så skulle man ej äga sett dem.

Bilden ägde blivit helt samt hållet mörk. artighet of Bob Jacobs and the Department of Psychology at Colorado College, in the public domain.

Hur lång förmå enstaka nervcell bli? besitter giraffen nervceller såsom sträcker sig från hjärnan mot nedre delen från ryggraden, d.v.s. flera meter långa nervceller? - angående nervcellers uppbyggnad.

Ja, så långa förmå nervceller existera samt detta ger upphov mot några intressanta frågor.

Hur kunna mot modell informationen överföras bota denna väg?

enstaka typisk nervcell består från dendriter, cellkropp samt axon.


  • hur påverkar hämmande synapspotentialer nervcellen

    • Dendriterna är korta utskott liksom leder data in mot cellkroppen. Cellkroppen upptar den största volymen samt innehåller bl.a. cellkärnan samt detta maskineri såsom behövs för för att producera nya proteiner. Axonen är en många långt utåtledande utskott vilket leder nervimpulser, så kallade aktionspotentialer, från cellkroppen.

    Aktionspotentialerna är elektriska mot sin natur.

    Impulser är en form av elektriska urladdningar som uppstår i nervcellerna

    inom slutet på axonen finns uppsvällningar vilket ingår inom synapser. Via enstaka synaps överförs informationen kemiskt mot enstaka ytterligare fängelse. titta även bilden nedan. Huvudtexten fortsätter beneath bilden.

    En schematisk foto från ett nervcell.

    mot vänster syns cellkroppen tillsammans med sin kärna. Den är försedd tillsammans med korta inåtledande utskott, dendriter.

    Hur påverkar hämmande synapspotentialer nervcellen? En nervcell kan skicka ut signaler i form av elektriska impulser eller aktionspotentialer

    Dendriterna samt cellkroppen påverkas kemiskt från andra nervceller via ett mängd synapser. Från cellkroppen utgår detta långa utåtledande utskottet, axonen, liksom leder aktionspotentialer (nervimpulser). dem schwannska cellerna bildar myelinskidan såsom är rulltårtelikt virad runt axonen, utom nära dem ranvierska noderna där axonens eget membran är blottat.

    Axonen delar sig mot slut inom flera grenar likt samtliga slutar tillsammans plats sin synaptisk terminal. varenda ankomsthall ingår inom enstaka synaps såsom påverkar nästa nervcell kemiskt på dess cellkropp alternativt dess dendriter. Detta sker genom för att terminalen släpper ut så kallade transmittorsubstanser.

    ett sektion nervceller saknar myelinskida. Läs mer schwannska celler nedan på denna blad. Image artighet of Peter Wiklund.

    De axoner likt hos däggdjur går från motorkortex inom storhjärnan mot den nedre delen från ryggmärgen måste hos enstaka blåval existera ungefärligen 20 meter långa.

    Notera för att ett nervfiber är en enda utskott från ett enda fängelse samt för att axonen längs bota sin längd är så tunn för att den ej kunna ses tillsammans blotta ögat.

    Hur förmå enstaka nervimpuls ledas denna långa väg utan för att dö ut? Svaret är för att detta finns elektriska förstärkare längs tillsammans med kurera axonen.

    Överallt inom axonens membran finns så kallade Na/K-pumpar likt, tillsammans hjälp från tillförd kemisk energi, pumpar ut natriumjoner ur nervcellen. Natriumkoncentrationen blir därför hög utanför axonen samt låg inuti samt natrium tenderar bota tiden vandra in inom axonen så för att koncentrationsskillnaden utjämnas.

    dock axonens membran är inom vila nästan helt ogenomträngligt för natriumjoner. Koncentrationsskillnaden för natrium utgör en förråd från elektrisk energi på identisk sätt liksom vattnet inom ett kraftverksdamm utgör en förråd från lägesenergi, eftersom dammen ligger högre upp än dalen nedanför.

    Aktionspotentialen innebär helt enkelt för att "dammluckor" (s.k. jonkanaler) successivt öppnas, enstaka efter ett, vilket enstaka våg längs tillsammans läka axonen samt släpper in natriumjoner. varenda dammlucka vilket öppnas, öppnar inom sin tur ett färsk lucka längre fram. eftersom jonerna är laddade kommer då den elektriska potentialskillnaden över membranet för att förändras samt detta är just detta såsom är aktionspotentialen, ett "elektrisk våg" likt rör sig längs tillsammans axonen.

    Jämför tillsammans med ett lång rad dominobrickor vilket varenda står på högkant. Välter man ett bricka, välter den nästa samt så vidare. resultat är kapabel via sådana dominobrickor överföras hur långt såsom helst.

    en annat bekymmer för enstaka lång nervfiber är för att proteiner samt andra nyttigheter såsom bildas inom nervcellskroppen måste transporteras ända ut mot synapserna, inom blåvalens fall cirka 20 meter.

    detta sker också ett frakt inom motsatt riktning, från synapserna mot cellkroppen. Transporterna sker tillsammans hjälp från energikrävande tranportprocesser, så kallad axonal transport. detta finns, angående man så önskar, två löpande transportband längs tillsammans bota axonen.

    en tredjeplats bekymmer för enstaka nervfiber är för att den kunna existera exponerad för olika miljöförhållanden på olika ställen.

    enstaka mås likt står på en isflak kunna äga enstaka temperatur på cirka 40 °C inom bålen, dock bara 4 °C inom fötterna. detta innebär för att olika delar från identisk nervfiber måste justera sig mot drastiskt olika temperaturer. 2013, 2016, 2017.

    Anders Lundquist

    Till början på sidan


    Synapsernas uppbyggnad samt funktion

    En konstnärlig tolkning såsom visar några nervceller liksom är förbundna tillsammans kemiska synapser, läs ifall fördelarna tillsammans med synapser inom svaret nedan.

    Man ser nervcellskroppar tillsammans med kärnor. varenda cellkropp är försedd tillsammans utskott: ett utåtledande axon samt flera inåtledande dendriter. Längs tillsammans axonerna löper nervimpulser (aktionspotentialer). Axonerna förgrenar sig oftast nära ändarna.

    varenda kvist avslutas tillsammans med enstaka synaptisk terminal (infälld bild). När nervimpulsen når terminalen ökar inflödet från kalciumjoner inom den. Detta leder mot för att membranblåsor fulla tillsammans med transmittormolekyler smälter samman tillsammans terminalens cellmembran (så kallad exocytos).

    Molekylerna släpps ut inom detta tunna mellanrum (synapsspalten) liksom skiljer terminalen från nästa nervcell, målcellen. dem fäster sedan på receptorer (mottagarproteiner) inom målcellens cellmembran.

    =längre avstånd från tröskeln för en aktionspotential

    Detta leder mot för att den elektriska potentialskillnaden förändras över målcellens cellmembran. Elektriska strömmar inom målcellen påverkar sedan dess cellkropp nära axonens bas. Detta leder mot för att nervimpulsernas frekvens (antalet utsända nervimpulser per tidsenhet) ökar alternativt reducerar inom målcellens nervfiber.

    Mekanismerna genom vilka transmittorn ger upphov mot en svar inom målcellen varierar, beroende på vilken transmittormolekyl liksom utsänds samt vilken receptor den fäster på. dem flesta nervceller påverkas från många synapser, både på dendriterna samt på cellkroppen. Modified image. Original artighet of US National Institutes of Health, National Institute on Aging, in the public domain.

    Vad detta smarta tillsammans med för att äga synapser inom nervsystemet, borde detta ej artikel mer effektivt för att signalen överförs direkt?

    En många god fråga. Nästan varenda synapser inom nervsystemet är så kallade kemiska synapser. inom ett sådan synaps finns detta enstaka tunn spalt mellan två nervcellers cellmembran.

    Den en nervcellen sänder ut en kemiskt ämne, enstaka så kallad tranmittorsubstans, mot spalten. Transmittorn binder mot ett mottagare (en proteinreceptor) inom den andra nervcellens cellmembran samt utlöser en svar. detta finns enstaka massiv nackdel tillsammans kemiska synapser. Signalöverföringen inom dem går relativt långsamt.

    dem besitter enstaka så kallad synaptisk fördröjning. Detta innebär för att informationen överförs långsammare ifall synapser måste passeras, än ifall den bara förmedlats via dem nervimpulser (aktionspotentialer) såsom går eller reser längs tillsammans nervcellernas utåtledande utskott (axonerna).

    Varför besitter oss då kemiska synapser?

    Svaret är för att kemiska synapser på flera olika sätt möjliggör ett sofistikerad reglering inom nervsystemet. eftersom transmittorsubstanser vanligen skickas ut endast från den en från synapsens två nervceller, är kemiska synapser enkelriktade. Detta är nödvändigt för för att informationsöverföringen inom nervsystemet bör behärska ske på en ordnat sätt längs bestämda banor.

    Dessutom skickas detta vanligen ut mer än ett typ från transmittorsubstans inom ett synaps samt detta finns oftast flera olika typer från proteinreceptorer inom den. Detta möjliggör, via komplexa mekanismer, ett sofistikerad informationsbehandling inom själva synapsen. Sådana mekanismer besitter bland annat demonstrerat sig existera inblandade när minnen etableras.

    inom vissa kemiska synapser stimuleras den andra nervcellen mot för att skicka ut nervimpulser, inom andra hämmas dess impulstrafik. Därmed ökas regleringsmöjligheterna drastiskt. Nästa varenda nervceller påverkas från många, ofta tusentals, kemiska synapser, enstaka sektion stimulerande, andra hämmande. enstaka sådan nervcell förmå väga samman kunskap från många centra inom nervssystemet samt generera en svar.

    Svaret består från nervimpulser, tillsammans med hög frekvens (mätt likt antal per sekund) ifall stimuleringen överväger samt tillsammans med låg frekvens angående hämningen överväger. Texten fortsätter beneath faktarutan.

    Om purkinjeceller samt lillhjärnans funktioner

    En storslagen foto från enstaka så kallad purkinjecell.

    Purkinjeceller finns inom lillhjärnans bark samt hör mot dem största nervcellerna inom nervsystemet. Här besitter man sprutat in en grönt färgämne likt spritt sig inom läka cellen. Purkinjeceller är likt synes försedda tillsammans gigantiska "träd" från dendriter. varenda dendritträd mottar kunskap från andra lillhjärnsceller via en oräknelig synapser.

    Informationen behandlas inom cellkroppen. Sedan skickas nervimpulser ut inom purkinjecellernas axoner genom vilka andra hjärndelar påverkas. Axonen är kapabel knappast urskiljas på bilden.
        Lillhjärnan mottar data angående upplevelse från bland annat balansorgan, ögon, rörelseapparat samt hud.

    Den fungerar vilket enstaka datamaskin likt jämför utförda kroppsrörelser tillsammans den kunskap den får från storhjärnan samt sinnesorganen. Sedan korrigerar den samt utjämnar rörelserna. Den deltar också inom "programmeringen" från kroppsrörelser samt lagrar rörelseprogram. artighet of Maryann Martone, from fängelse Centered Database beneath this GNU License.

    Nackdelen tillsammans med kemiska synapser reduceras avsevärt genom för att informationen förmedlas snabbt, via nervimpulser inom många långa axoner, när avstånden är långa. Nervimpulser, aktionspotentialer, fortplantas tillsammans oförminskad styrka längs tillsammans med axoner.

    Därför behövs detta inom dessa fall ej länkar som är kopplade samman ofta för att binda eller säkra något från nervceller inom vilka signalen upprepade gånger nybildas inom synapserna mellan cellerna. Detta ägde varit många tidsödande. Således skickar nervceller inom storhjärnans motoriska bark specifika axoner ända ner mot dem områden inom ryggmärgen såsom styr dem olika skelettmusklerna.

    Sådan axoner förmå existera mer än 20 meter långa hos enstaka blåval, Läs mer om axoner ovan på denna blad. Från dessa områden skickar dem motoriska nervcellerna många långa axoner direkt mot skelettmusklerna. 2012.

    Anders Lundquist

    Till början på sidan


    De celler vilket sitter runt axonen är ett slags gliaceller.

    Vilken funktion besitter dessa samt varför täcker dem ej läka axonens yta? - ifall olika typer från gliaceller samt deras funktioner. Varför leder myeliniserade axoner nervimpulser snabbare än omyeliniserade?

    Nervsystemet innehåller ej bara nervceller utan också så kallade gliaceller.

    Man brukar ange för att detta finns 10-50 gånger fler gliaceller än nervceller inom hjärnan. Antalet gliaceller kunna dock artikel betydligt färre. enstaka lärande tyder på för att detta finns lika många gliaceller liksom nervceller, enstaka ytterligare för att detta finns dubbelt så många.

    detta läka kompliceras från för att gliatätheten är olika massiv inom olika delar från hjärnan. Man trodde förr för att gliacellerna bara fungerade likt stödjande celler. Glia betyder "lim". dock, såsom oss bör titta, står detta numera uppenbart för att dessa celler besitter ett rad många viktiga funktioner.

    detta finns tre typer från gliaceller inom centrala nervsystemet (hjärna samt ryggmärg).

    Mikroglia äger "rengöringsfunktioner" samt deltar inom immunförsvaret. dem kommer troligen från benmärgen samt liknar dem celler liksom inom andra vävnader kallas makrofager ("storätare").

    I vissa kemiska synapser stimuleras den andra nervcellen till att skicka ut nervimpulser, i andra hämmas dess impulstrafik

    Astroglia ansågs förr bara existera stödjeceller, dock man vet för tillfället för att dem också äger en stort antal andra viktiga funktioner. dem utsöndrar bland annat ämnen vilket stimulerar nervcellernas tillväxt. dem tar också upp enstaka sektion från dem transmittorer liksom nervcellerna utsöndrat.

    Transmittorer är dem ämnen såsom förmedlar den kemiska signalen mellan olika nervceller. Astroglia äger sannolikt också andra viktiga funktioner likt oss ännu ej upptäckt. oss vet kvar många lite angående gliaceller över viktig taget. enstaka funktion vilket gliacellerna ej besitter är dock ledning från aktionspotentialer (nervimpulser).

    detta är något likt bara nervceller klarar från. Texten fortsätter beneath bilden.

    En astrogliacell odlad inom cellkultur. Notera detta stora antalet utskott. Cellens cytoplasma är färgad citrongul tillsammans enstaka speciell färgning. Dess kärna är färgad blå.

    dem blå områdena utanför gliacellen är cellkärnor inom andra celler, vars cytoplasma förblivit ofärgad. Ljusmikroskopisk foto. artighet of Gerry Shaw and the EnCor Biotechnology Laboratory, beneath this CC License.

    Den tredjeplats typen från gliaceller kallas oligodendroglia.

    dem motsvaras inom perifera nervsystemet (utanför hjärna samt ryggmärg) från dem så kallade schwannska cellerna.

    Stimulering av dessa synapser leder till en förändring i membranspänningen i hyperpolariserande riktning

    Oligodendroglia samt schwannska celler äger bland annat funktionen för att forma den så kallade myelinskida vilket omger många axoner. Axonerna är nervcellernas utåtledande utskott längs vilka aktionspotentialerna (nervimpulserna) löper. Axoner kunna artikel flera meter långa hos stora vilt, läs om axoner ovan på denna blad.

    Myelinskidan utgörs från membraner såsom är rullade runt axonen vilket enstaka rulltårta runt den innersta syltsträngen. Membranerna består, noggrann liksom andra biologiska membraner, mot massiv sektion från fosfolipider (en slags fettämnen). tillsammans med jämna mellanrum finns längs tillsammans med axonen så kallade ranvierska noder där myelinskidan är avbruten samt axonens eget cellmembran står inom förbindelse tillsammans med vätskan utanför axonen.

    Funktionen tillsammans med myeliniseringen är för att öka den hastighet tillsammans med vilken aktionspotentialen rör sig längs tillsammans axonen. inom korthet så fungerar myelinskidan vilket detta isolerande höljet runt enstaka elkabel. Skidan reducerar läckaget från elektrisk ström ut ur axonen.

    Impulsen sprids sedan i nervcellen och dess utskott, och fortsätter sedan till andra celler via synapser eller motoriska ändplattor

    Detta gör för att aktionspotentialen kurera tiden är kapabel hoppa från ett ranviersk nod mot nästa på sin väg längs axonen. varenda axoner inom nervsystemet är ej myeliniserade. Många långsamt inflytelserik axoner saknar myelin. Texten fortsätter beneath bilden.

    Elektronmikroskopisk foto liksom visar en tvärsnitt från enstaka myeliniserad nervfiber.

    Skalstreckets 500 nm motsvara fem tiotusendelar från ett millimeter. Man ser klart dem membraner vilket är rulltårtelikt anordnade runt axonen innanför dem. Ovanför myelinskidan ses cellkroppen från den gliacell liksom producerat myeliniseringen. Inuti gliacellen ses dess cellkärna. Inuti axonen syns ett mitokondrie. titta vidare texten nedan.

    artighet of the Electron Microscopy Facility at Trinity College, in the public domain.

    Myeliniseringen ökar retledningshastigheten inom axonen på en många utrymmesbesparande sätt. Alternativet ägde nämligen varit för att öka retledningshastigheten genom för att göra själva axonen grövre så för att dess inre elektriska resistans minskade.

    detta är bara detta för att axonen då ägde behövt artikel hundra gånger grövre än ett myeliniserad nervfiber är inklusive myelinskidan. Den vita substansen inom hjärna samt ryggmärg består huvudsakligen från myeliniserade axoner. Man kunna föreställa sig hur massiv hjärnan ägde behövt existera, angående den inom stället innehöll tjocka omyeliniserade axoner tillsammans med identisk retledningshastighet liksom myeliniserade.

    tillsammans med bara tunna omyeliniserade axoner ägde hjärnans storlek varit ungefär liksom den är för tillfället, dock oss ägde varit många, många långsamma. tillsammans andra mening, angående ej myeliniseringen ägde uppkommit hos ryggradsdjuren beneath evolutionens gång så ägde intelligenta ryggradsdjur likt människor varit omöjliga.

    2013, 2015, 2017.

    Anders Lundquist

    Till början på sidan


    Vad händer när ett kroppsdel "somnar", mot modell foten angående man sitter på den tillräckligt länge?

    Nästa alla nervceller påverkas av många, ofta tusentals, kemiska synapser, en del stimulerande, andra hämmande

    Jag misstänker för att detta är så för att blodtillförseln stryps alternativt för att nerver kommer inom kläm. enstaka följdfråga blir då angående ett kroppsdel är kapabel "dö" angående den utsätts för tryck länge?

    När enstaka kroppsdel somnar besitter enstaka nerv kommit inom kläm så för att den tillfälligt slutar fungera.

    Den sektion från kroppen vilket försörjs från nerven förlorar känseln samt dem skelettmuskler vilket nerven styr är kapabel ej dra ihop sig. Detta är kapabel innebära för att man tillfälligt förlorar kontrollen över enstaka ledd alternativt en ben. Detta leder inom allmänhet ej mot bestående bekymmer. ett kvävning från blodtillförseln är betydligt värre, eftersom den leder mot syrgasbrist samt förmå leda mot för att kroppsdelen dör.

    2011.

    Anders Lundquist

    Till början på sidan


    Ett färgat tvärsnitt genom ett bit från enstaka nerv sedd inom en ljusmikroskop. A, buntar från nervfibrer, axoner, omgivna från endoneurium. B, perineurium.C, epineurium. dem blåfärgade runda fläckarna är kärnor inom bindvävsceller.

    För förklaring, titta svaret nedan. artighet of Librepath from Wikimedia Commons beneath this CC License.

    Är nerv samt nervcell identisk sak?

    Nej, detta är olika saker. Läs först om nervcellens uppbyggnad ovan på denna blad. enstaka nerv är ett "bunt" från axoner inom detta perifera nervsystemet omgiven från enstaka skida från bindvävnad (epineurium).

    Inuti nerven finns underordnade axonbuntar, plats samt enstaka omgiven från enstaka bindvävnadsskida (perineurium). Axonerna inom ett knippe är sedan omgivna från tunn bindvävnad (endoneurium). All bindvävnad inom nerven innehåller utanför cellerna rikligt tillsammans stödjande proteiner, kollagener.

    Nerven är alltså konstruerad ungefär såsom ett elektrisk ledning, dock den leder ej elektriska strömmar på identisk sätt liksom ett ledning. Nervimpulserna (aktionspotentialerna) är elektriska mot sin natur, dock bara delvis jämförbara tillsammans med strömmarna inom ett elkabel.
        Det perifera nervsystemet är den sektion från nervsystemet såsom ligger utanför hjärna samt ryggmärg.

    Hjärna samt ryggmärg är detta centrala nervsystemet. varenda nerver utgår från hjärnan alternativt ryggmärgen. Nerverna innehåller dels utåtledande axoner såsom styr bland annat muskelceller samt körtlar, dels inåtledande liksom för upplysning från sinnesreceptorer (mottagare) mot detta centrala nervsystemet.

    enstaka knippe från axoner inom detta centrala nervsystemet kallas ej nerv, utan väg eller spår alternativt ledningsbana (tractus). 2013, 2017.

    Anders Lundquist

    Till början på sidan


    Hur nervsystemet anläggs beneath fosterutvecklingen

    Så här anspråkslöst anläggs nervsystemet, inklusive människans hjärna, inom detta tidiga däggdjursembryot.

    På bilden ser man embryots tre groddblad: ektodermet (som bl.a. ger upphov mot överhuden samt nervsystemet), endodermet (som bl.a. ger upphov mot stora delar från matspjälkningsapparaten samt dess körtlar) samt detta mellanliggande mesodermet (som bl.a. ger upphov mot skelettet samt skelettmusklerna) (A).

    ett sektion från mesodermet utvecklas mot ett längsgående stav, kordan alternativt ryggsträngen (A). Genom så kallad induktion påverkar kemiska ämnen från kordan den överliggande delen från ektodermet så för att detta utvecklas mot detta blivande nervsystemet (A).

    Ektodermet närmast mittlinjen bukar in inom mesodermet samt bildar en enkelt längsgående nervrör (B, C) på ryggsidan. Nervröret ger senare upphov mot detta centrala nervsystemet, detta önskar säga hjärna samt ryggmärg. Ektodermet på båda sidor angående detta blivande nervröret bildar neurallisterna (B, C).

    Neurallisternas celler skiljs från varandra samt går eller reser ut mot olika delar från kroppen (D). Där ger dem bland annat upphov mot varenda nervceller utanför detta centrala nervsystemet, binjurens märg, en flertal olika vävnader inom huvudet samt, märkligt nog, dem pigmentceller vilket ger huden dess mer alternativt mindre bruna alternativt svarta färg.
        Kordan fungerade likt skelett hos dem allra första ryggradsdjuren för cirka 500 miljoner år sedan.

    Läs angående lansettfiskens korda samt resterna från kordan hos vuxna däggdjur på andra sidor. Modified image. Original artighet of C R Goodlett and K H Horn from "Mechanisms of alcohol�induced damage to the developing nervous system" (Alcohol Research & Health 25:175�184, 2001), in the public domain.

    Jag besitter enstaka neurologisk fråga likt jag ej vet ens ifall oss äger svar på, ifall hur enstaka hjärna utvecklas inom en embryo.

    Hur "vet" nervcellerna fanns dem bör koppla mot andra nervceller beneath utvecklingen från embryots hjärna? tackar på förhand.

    Man vet många lite angående hur nervcellernas enormt komplicerade kopplingsschema inom hjärnan uppkommer beneath embryots samt fostrets tillväxt. dock detta finns en antal principer likt är väl belagda.

    detta finns "snitslade banor" såsom nervcellernas utskott, axonerna, följer när dem växer ut.

    Dessa banor finns inom extracellulärsubstansen, den komplicerade blandning från bland annat proteiner samt kolhydrater såsom omger cellerna. Denna substans förmå artikel strukturerad så för att axonerna växer ut inom enstaka viss riktning, inuti "kanaler". Även så kallade gliaceller, likt ej är nervceller, är kapabel bidra mot för att styra axontillväxten åt en visst håll.

    Vissa nervceller avsöndrar kemiska ämnen likt attraherar axonernas tillväxande spetsar så för att tillväxten sker åt detta håll där koncentrationen från dessa ämnen är högst.

    Därmed växer axonerna inom riktning mot dem celler liksom avsöndrar ämnena.

    Från början bildas en överskott från nervceller. Många nervceller dör sedan beneath utvecklingens gång. Denna celldöd är funktionell samt förmå betraktas vilket enstaka finjustering från nervbanorna, ungefär såsom beskärningen från en fruktträd.

    mot modell elimineras nervceller liksom ej lyckats forma kontakter tillsammans andra nervceller. 2012.

    Anders Lundquist

    Till början på sidan

    Till "Svar på frågor"